Queer topp!


Hemkommen efter det oreglerbara och fina Queertopia i Norberg (seriöst, vilken håla! Men den var fin.). Helgen var bra, även om Lexen var sjukt seg i kropp och själ och lyckades slagga bort det mesta av lördagen och gå i dvala större delen av fredagen. På vägen upp hade jag kalas med Mattias på Västerås station, mellan två tåg. Mycket gemytligt!
Sedan dog jag av skratt när tåget passerade Dingtuna. DINGTUNA?!! Hahahahaha.
Flera fantastiska spelningar, några diskussioner, kontakter, filmer och fester samt oväntat möte med en gammal bekant från högstadiet kändes oerhört bra. Under en presentation vid en gemytlig diskussion om läget för HBTQare i Bosnien-Herzegovina och Baltic Pride var en av deltagarna faktiskt från Norberg, vilket ledde till beundrat mummel.

När vi hade lite festhäng i tältet kom några tokisar förbi och ville sälja sin tidning. Jag frågade om de var från "RKUF", men menade förstås "RKU". Då sa den ena "näe. RKUF är ju typ bara sexualundervisning, men RKUL håller på med hbt-frågor!" och såg fett nöjd ut.
Jag höll på att flabba ihjäl mig. RKUL? HAHAHA. Hujeda mig, så mycket festligt en får vara med om ändå.

Såg förstås mina förebilder Lip Shit Queers. Tror jag är en av dem som sett dem flest gånger live nu, känner mig nästan som en i gänget. Satt på cykeln och sjöng deras låtar högt för mig själv på jobbet idag, och kände hur jag gjorde en insats för queera i Linkan. Upptäckte även ett nytt band som hette Die kinkies (Tyska? Engelska?) och var asgrymma. Sydamerikanska Kumbia Queers var också nya för mig, och så fruktansvärt oerhört bra. Dansade tills axlarna gick sönder.


Träffade på en t-kille som var den enda "öppna" transpersonen i hela hans land, och han höll på med en dokumentärfilm om trans och folk i allmänhet. Fantastiskt starkt och modigt!
En lesbisk tjej från samma land berättade om hur hennes kompis, som också är gay, hade blivit hotad till livet av sin mamma när hon fick reda på att dottern hade en flickvän. "Jag dödar dig, sen dödar jag mig själv" var mammans meddelande när hon stod i dotterns rum och höll en pistol.  Så fruktansvärt att det knappt går att tänka på ens en gång, och det är vardag för många.

Fruktansvärt seg på söndagen gick jag till bussen hem, och såg en skylt några lokalbor i Norberg bemödat sig att sätta upp. De hade byggt en platta och klistrat upp ett tidningsklipp från Fagerstakuriren (eller vad den hette) om Queertopia, och skrivit "Kul att ni är här! Trevlig sommar!".
Det rörde mig.

Nu är det sista jobbveckan på schemat, och funderingar kring om det blir Sthlm pride eller icke. Hinner ju mest med paraden egentligen, och det är inte så himla intressant att det är värt att åka upp för.

Väntar med spänd förväntan på augustis andra vecka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0