Lex Delüxe

Efter att ha skrivit färdigt hemtentamen och lämnat partnern på stationen vaknade jag upp och insåg att det finns en verklighet, som jag inte hade planerat. Det var värst.

Var på en långpromenad idag, längs Stångån och upp till slussarna. Det är fint där. Ett gäng öar i ån som tydligen kallas Hawaii. Haha. Vad kul.

Efter ett oerhört långt och dyrt samtal med min kära Mor har jag lärt mig att när en blir förolämpad som människa här på jorden, ska en inte ta illa vid sig och visa det genom aggressivitet eller skälla tillbaka eller liknande, utan en ska lugnt och sakligt säga att nu blev jag ledsen och det är inte bra att bete sig på det här sättet. För så gör de på förskolan och där funkar det. Varför går inte jag på lekis längre?

Drömde häromnatten att jag åkt till Skövde. Det hela var ytterst hiskeligt, inte bara på grund av staden, men ack så häftig jag var! Jag hade nämligen farit dit på min kromglänsande sparkcykel. I drömmen var jag bara plötsligt framme, inne på en matbutik och åkte snabbt och smidigt ut genom de automatiska dörrarna. På ett torg stötte jag genast ihop med en person jag inte gillade, varpå jag stannade, glodde och gjorde miner, för att sedan göra en imponerande kickstart och svänga vidare i en vid båge över torget. Där träffade jag på en person jag uppenbarligen gillade, och stod posande liksom en moppesnubbe i åttan. Snart föll hon för min oöverträffliga coolhet och vi åkte på fest.

Hej och hå, hej och hå. Drömmen igenom minns jag en stark känsla av tvekan över min egna coolhet, hallå, jag åkte SPARKCYKEL! Vilket betyder att mitt oerhörda intellekt lyser igenom även i de mest absurda av drömvärldar.

 

Nu är det hemtenta som gäller. Sista handen där nu. Vilket betyder en sida eller så. Sedan, sedan, är det dags för helhjärtat umgänge med min löövbäjjby Jacks.

Måndagar är min genusfria dag. Då är det bara språk som gäller. Det känns helt rätt.

Språkforskningen säger att dialekter började uppstå i ett bredare distrikt i samband med att socknarna upprättades. Då bands flera gårdar samman via den gemensamma kyrkan, och likt det värsta kotteri uppstod gemensamma normer. Folk började tala likartat i socknen. Sedan växte socknarna och dialekterna blev unisona (nåja) i större områden, allt beroende på kyrkorna. Alltså kan en säga att det är vetenskapligt bevisat att ´gud` skapat variationerna i det svenska språkbruket.

 

Förra helgen spenderades i hufvudsta’n med förbundsstyrelsemöte. Det är trevligt, börjar digga möten. (ß vuxenpoäng?) Det bästa med dessa möten är de stunder på rasterna när en tysk och en tysklärare talar detta språk. Mysipysi!

Innan hemresa satt jag på centralen med Karin, som visade sig bra att ha även utanför rollen som mötespresidie. Det var fullproppat med folk och väskor på alla sittplatser, men när Karin kommer är det bäst att flytta sig – bereden väg för herran – om du vill ha livet i behåll. Lätt överdrivet, men sitta fick en i alla fall.

Denna helg har spenderats inomhus. Hemtenta-kris. Har inte lyckats bli färdig, som genom ett mirakel, vilket jag hoppats på. Jag säger som jag alltid gjort sedan jag kunnat tala och tänka:

 

Varför tro när en kan veta?

Nu börjar strax en ny pluggvecka. Har ny lärare, kommen från Stockholms uni. Det märks, redan imorgon inför vi storstadsfasoner som deltagarledda seminarium. Stor del av kurslitten ligger på nätet och vad är dessa läsplattor det talas om att alla i Stockholm har?

Nej, hujedamig. Slösa lite på miljön och ge mig böcker.