Hösten tillbaka.
Så här under höstens officiellt andra dag (eller bittida morgonstund i värsta ottan, som det ännu är), kan en bara krasst konstatera att livet är i full gång som vanligt. Det är jobb, det är organisationer, det är plugg. Härligt!
Sommaren har varit nice. Mycket jobb, lite semester och extremt lite plugg. Bytte kurslitt mot skönlitterärt och det har varit både avkopplande och bildande. Ett antal Stockholmsbesök, cykelsemester i Danmark, Queertopiafestivalen och diverse annat smått och gott som gör livet värt att leva har det också blivit.
Mordhot, religiös propaganda om att jag och mina gelikar lever i perversion och nedlåtande bemötande i officiell miljö har det också blivit. Här brister min förståelse. Jag är en helt normal människa, precis som alla andra, och kräver att få gå hem utan att behöva fly för livet, jag kräver att kunna gå på cirkelmöten där jag ombeds hålla föredrag utan att bli behandlad som ett avskum utan rätt att finnas och jag kräver att bli behandlad med respekt, speciellt av andra som utövar sitt yrke.
När jag ser tillbaka på sommaren är jag nöjd och glad. I helgen är det Kärleksparad i stan och min studentorganisations förbundsstyrelse samlas här för att gå med. Återigen står det klart att de hatfyllda stackarna kanske hörs och syns, men de är i minoritet.
