Hösten tillbaka.

Så här under höstens officiellt andra dag (eller bittida morgonstund i värsta ottan, som det ännu är), kan en bara krasst konstatera att livet är i full gång som vanligt. Det är jobb, det är organisationer, det är plugg. Härligt!

Sommaren har varit nice. Mycket jobb, lite semester och extremt lite plugg. Bytte kurslitt mot skönlitterärt och det har varit både avkopplande och bildande. Ett antal Stockholmsbesök, cykelsemester i Danmark, Queertopiafestivalen och diverse annat smått och gott som gör livet värt att leva har det också blivit.

Mordhot, religiös propaganda om att jag och mina gelikar lever i perversion och nedlåtande bemötande i officiell miljö har det också blivit. Här brister min förståelse. Jag är en helt normal människa, precis som alla andra, och kräver att få gå hem utan att behöva fly för livet, jag kräver att kunna gå på cirkelmöten där jag ombeds hålla föredrag utan att bli behandlad som ett avskum utan rätt att finnas och jag kräver att bli behandlad med respekt, speciellt av andra som utövar sitt yrke.

När jag ser tillbaka på sommaren är jag nöjd och glad. I helgen är det Kärleksparad i stan och min studentorganisations förbundsstyrelse samlas här för att gå med. Återigen står det klart att de hatfyllda stackarna kanske hörs och syns, men de är i minoritet.


Självförverkligande.


Vilken mastodonthelg!
TGEU-konferens i Malmö, styrelsemöte med SFQ i Lund, och därtill manifestation,
festlighet, fina vänner och familj. Plus hetsskrivande av hemtenta..
Mycket bra dagar må jag säga. Trivs verkligen i Malmö. Kakeltrottoarer,
Bergsgatan, veganmat överallt och förstås människor jag gillar.
Synd bara att dialekten är som den är, får hiskeliga associationer till "hålet i pizzan"-historien samt
känner mig utländsk. Det är iofs rätt gött, exotiserande av sig själv.

Tyvärr skedde misshandel av några TGEU-deltagare kvällen innan konferensen start. På väg hem från en restaurang blev
dessa personer misshandlade och nedkletade med ägg, av för dem okända personer. Varför? För att folk är sjukt normativa och provoceras oerhört av andra som
vågar (vilket kräver styrka och mod) bryta mot normativiserade och smala ramar för hur en människa får vara.
Att sedan polisen förnedrade dessa konferensdeltagare under förhöret efter att de anmält incidenten, får en att skämmas
över att ens finnas i ett sådant här samhälle som vi har idag.
Vad hände med människovärde, solidaritet, öppensinnighet, respekt för andra och livet självt?

På lördagen blev det manifestation på stan emot detta transofoba övergrepp, både attackerarnas och polisens.
Skönt att visa att transfobi och våld inte är okej.

Det göttaste med helgen var nog ändå den fantastiska graden av unna mig, som jag idogt anammade. Hjärtligt välkomna att hälsa på min nya tjej, The tattoed Lady, 2 heads, undead, CREEPSHOW!
Självförverkligande is the shit!

Men nu är göttahelgen slut och det är upp i sadeln som gäller, så jag sitter på jobbet och presterar lite allmänt beight.


 


Summer, ohne Sturm.


Efter en alldeles för lång sommar var det dags för finfin semester. Berlin, Köpenhamn, Malmö. Normlöshet, götta, heteronormativitet. Fint med kompisarna som kan se utanför lådan och få mig att känna mig ärkeheteronormativ i jämförelse. Ich liebe ihr alle.
Det var en riktig självexcursionsresa, oerhört fantastiskt, vackert, jobbigt och djävligt gött.

Sen började skolan, och nu är jag busybusybusy dygnet runt. Plugga massor, jobba lite, föreningsgötta lite. Styrelsemöten, konferenser och resor. Me like.
Ser också fram emot kompisens doktorsavhandling som kommer snart, nu ska världen förändras!

Är fortfarande i byråkratisk depression efter valnyheten. Får se fram emot ännu fler år med tvångssteriliseringar, och med lite otur blir det även åldersgräns på homosexualitet.
Byxmyndighet: 15 år för heterorelationer, 18 år för homo-/birelationer.  Jo tack, SD, det låter ju bra. Men ska vi inte återinföra kriminalisering först?

I övrigt pågår ommöblering hos LEx DelüXe, rensar och byter ut bland de gångna åren och förbereder de kommande. Trök.



Queer topp!


Hemkommen efter det oreglerbara och fina Queertopia i Norberg (seriöst, vilken håla! Men den var fin.). Helgen var bra, även om Lexen var sjukt seg i kropp och själ och lyckades slagga bort det mesta av lördagen och gå i dvala större delen av fredagen. På vägen upp hade jag kalas med Mattias på Västerås station, mellan två tåg. Mycket gemytligt!
Sedan dog jag av skratt när tåget passerade Dingtuna. DINGTUNA?!! Hahahahaha.
Flera fantastiska spelningar, några diskussioner, kontakter, filmer och fester samt oväntat möte med en gammal bekant från högstadiet kändes oerhört bra. Under en presentation vid en gemytlig diskussion om läget för HBTQare i Bosnien-Herzegovina och Baltic Pride var en av deltagarna faktiskt från Norberg, vilket ledde till beundrat mummel.

När vi hade lite festhäng i tältet kom några tokisar förbi och ville sälja sin tidning. Jag frågade om de var från "RKUF", men menade förstås "RKU". Då sa den ena "näe. RKUF är ju typ bara sexualundervisning, men RKUL håller på med hbt-frågor!" och såg fett nöjd ut.
Jag höll på att flabba ihjäl mig. RKUL? HAHAHA. Hujeda mig, så mycket festligt en får vara med om ändå.

Såg förstås mina förebilder Lip Shit Queers. Tror jag är en av dem som sett dem flest gånger live nu, känner mig nästan som en i gänget. Satt på cykeln och sjöng deras låtar högt för mig själv på jobbet idag, och kände hur jag gjorde en insats för queera i Linkan. Upptäckte även ett nytt band som hette Die kinkies (Tyska? Engelska?) och var asgrymma. Sydamerikanska Kumbia Queers var också nya för mig, och så fruktansvärt oerhört bra. Dansade tills axlarna gick sönder.


Träffade på en t-kille som var den enda "öppna" transpersonen i hela hans land, och han höll på med en dokumentärfilm om trans och folk i allmänhet. Fantastiskt starkt och modigt!
En lesbisk tjej från samma land berättade om hur hennes kompis, som också är gay, hade blivit hotad till livet av sin mamma när hon fick reda på att dottern hade en flickvän. "Jag dödar dig, sen dödar jag mig själv" var mammans meddelande när hon stod i dotterns rum och höll en pistol.  Så fruktansvärt att det knappt går att tänka på ens en gång, och det är vardag för många.

Fruktansvärt seg på söndagen gick jag till bussen hem, och såg en skylt några lokalbor i Norberg bemödat sig att sätta upp. De hade byggt en platta och klistrat upp ett tidningsklipp från Fagerstakuriren (eller vad den hette) om Queertopia, och skrivit "Kul att ni är här! Trevlig sommar!".
Det rörde mig.

Nu är det sista jobbveckan på schemat, och funderingar kring om det blir Sthlm pride eller icke. Hinner ju mest med paraden egentligen, och det är inte så himla intressant att det är värt att åka upp för.

Väntar med spänd förväntan på augustis andra vecka.


Ren eller smutsig.


Halva veckan har passerat, allt annat än obemärkt. Födelsedag, kalas upphöjt i två och jobbajobba. Driver debatter/diskussioner dagligen med två andra vikarier på jobbet, på temat "queer" och religion. Det handlar mest om fördomar, egentligen. Hur som, visste inte den ena vad queer betydde, och jag orkade inte förklara utan sa att det var en önskan om att alla bara fick vara som de är och vill vara, utan att det spelar någon social roll att inte vara hegemonisk eller att en döms för det. Att en får vara som en vill och det är okej, med andra ord.
Så när jag fyllde fick jag en present som var queer.
Det var en tvål.
"??" sa jag.
"Ja, den är queer. Så kan en välja om en vill vara ren eller smutsig. Queert!"

Jag var nöjd!

Imorgon ska jag ultrajobba, komma en timme tidigare till jobbet för att hinna med tåget till.... QUEERTOPIA!
Halleluja moment alltså.



Att vara, eller ickevara.

Livet lunkar på i sakta mak, ingenting händer och allt möjligt händer. En kompis snackar outtömligt om varande, att vara, och jag kontrar med det spännande fenomenet ickevarande. Som för övrigt är mycket vanligt bland såna som mig, som jag brukar benämna mig och diverse gelikar.
Det ska bli ett kapitel i min nya bok som jag håller på med, tänker jag. Vi får se.

Var på loppisen i Folkets park idag. Var på jakt efter SNES-spel, och bland tjugo stånd med barnkläder, porslig, glas, böcker och gammalt grejs hittade jag tre stycken, men oturligt nog inget som föll mig i smaken. Däremot blev det lite annat: böcker, miniglas och muffinsformar i silikon. (De var nya!)

För övrigt borde all läsa "Jehåvasjäveln", en mycket bra bok som bekräftar en hel del och framförallt sätter läsaren in i en mycket ovanlig och för de allra flesta totalt okänd värld. Läs den.

Fick även tag i en bekant som varit "försvunnen" på sistone, det var bra. Ska träffa några gamla kompisar från Närke i helgen också, när det är dags för det årliga syskonen Björsmo-kalaset. Ska bli superkul!

Mindre kul är den nya garderoben jag flyttat in i. Varför, frågar jag mig, och finner genast svaret. I den kontext jag nu befinner mig får sådana som jag inte plats. Rasism, sexism, homofobu och ålderism serverat på fat - jag vill inte "komma ut". Men det är ju så det är ute i världen, på många ställen men som tur är inte alla. Jobbigt är att komma ut ur queerhängsbubblan och se det. Men det kommer förändras, och i någon framtid blir det lättare för oss att finnas och svårare för andra att gömma sig bakom normativitet och rädsla. Mitt mål är att kunna säga som Judith Butler angående att kooperera med oerhört normativa människor/samfund: "I have no fear."

Läste lite i Maria-Pia Boethius och Maria Lindhgrens APM. Ett antipatriarkalt manifest som helt och hållet bygger på mailkonversation dessa två emellan. Intressant och jordnära, för att vara en sådan bok. Påminner rätt mycket om Linda Skugge på något vänster. Skall utforskas vidare.

Imöra åker Jackson till Amerikat. Huvaligen. Hör Julia Ceasar sjunga i mitt huvud, men det hjälper föga. Längtar tills om en månad, när jag ska bli skjutsad vartän jag pekar. Likt en överhöghet som inte kan göra något själv. Så ska jag behandlas!

Annars är det mest jobba som händer, samt snart Queertopia, Sthlm Pride och sedan en efterlängtad återträff i Frankrike och Köpenhamn på det. Fint.

Skyll dig själv?

En gång på ett sommarjobb jag hade, ringde jag chefen och berättade att jag for illa av den oerhört heteronormativa, sexistiska och oöppna jargongen jag utsätts för dagligen på jobbet. Eftersom det tydligen bara är jag som inte uppskattar det hela, är det förstås mig det är fel på och jag får i uppgift att själv ändra på det hela om jag vill ha förändring. Jo tack, sa jag, och undrade varför det ska vara så himla svårt att finnas till och framförallt FÅ finnas till som ickeheteronormativ cisperson. Hujedamig!!!

Var hemma från jobbet idag, på grund av dåligt mående. Mådde mycket bättre under eftermiddagen och åkte till köpcentrat. Köpte ett par shorts, så här i hettan, och träffade spontant på en bekant från annan ort som jag precis haft i tankarna. Hur otippat var inte det! Fick sedan ett mycket fint meddelande från en annan bekant, som visade direkt uppskattning mot min person. Slutsatsen av dagen blir därmed:

Jag är inte helt allein, även om wenig passar in fett bra i den här hiskeliga världen.

 

Ett intressant lästips är DNs artikelserie om vuxenmobbning, får barn-/ungdomstrakasserier att framstå som rena paradiset. Tur att en inte jobbar på deras arbetsplatser ändå. Tragisk är vad människan är. Skärpning erfordras! Eller i alla fall lite vänlighet.


Väntan, nej tack!

Död och  elände drabbade många i Sverige idag. En olycka på spåret där två personer blev påkörda av tåget vid Karlberg ledde till grava förseningar och inställningar i hela tågnätet från Stockholm. Min pendel från Nynäs gick som vanligt, men kunde inte fortsätta från Sthlm C som vanligt utan fick vända om. Det brydde inte jag mig om, som skulle av där. Men två och en halv timmes väntan på regionaltågen senare brydde jag mig! Varför SJ inte satte in bussar förstår jag inte, lika lite som varför de väljer att flytta fram avgångstiden tio minuter i taget, i flera timmar. Seriöst. Lika bra att flytta en längre stund från början så folk sitter stå och glo utan att våga gå ifrån, ifall tåget skulle komma.
Och jag, som med halva framtiden i insats, måste skriva klart min uppsats innan måndag får så klart panik.Att sitta på en stentrapp bland vad osm verkar tusen andra personer gör inga underverk för koncentrationen och analysförmågan, men jag ger ändå en eloget ill mig själv som försökte och faktiskt lyckades skriva två rader. Jag såg framför mig hur hela lärarensemblen från Tema Genus kom fram ur folkmassan och ifrågasatte mitt "val" att vänta på tåg istället för att plugga, och vad skulle jag säga då? Nej, livlig fantasi har jag ibland, men ingen kreativitet när det gäller giltiga ursäkter. Eller?

Häromdagen hittade jag en lapp med prenumerationserbjudande på en historiatidning. Det var bra, men tiden när en behöver vänta för att få sådana erbjudanden känns rätt ute. Hos Tidningskungen är det alltid erbjudade på typ alla tidningar, vilket är helt kanon!

Där har SJ något att lära, människor vill inte vänta.

Tidningskungen vs. SJ, ett - noll.

Ah, oui!

Här sitter jag och känner av att igår var det full rulle. Schlagerfinalen, och Tyskland körde på sitt gamla vinnarkoncept. Det vill säga artistnamn som är ett fruntimmers-förnamn, och så vinner de. Nicole, nu Lena. Halleluja, vilken satellit. Jag blev alldeles begeistrad. Det kan ha förekommit visst inflytande från sällskapet, och jag tror att mitt liv som bicurious är i gång på allvar. Eller att jag trotsar mina rädslor, farhågor och absolut sanningsbaserade fördomar och krossar barriären: gaysvängen, here I come! Again. Entré görs bäst genom att från början ta plats med bortförklarat våld via en radikal buggning.

Annars är det jag och uppsatsen på heltid. Vi kommer inte helt överens och ska kanske göra slut innan det börjat på riktigt, men för att se om vi kan undvika en separation ska vi på parterapi hos min handledare. Angående högre studier är min ambivalenta åsikt: Rädde sig den som kan.



Mot Vilnius!

Imorgon åker jag till Skavsta för att ta flyget till Riga. Därifrån buss till Vilnius, Litauen. Det är dags för Baltic Pride, och tillsammans med två andra representerar jag SFQ där. För två helger sedan var det Norrköping Pride, med skoj och allvar offentligt för allmänheten. Kommunpolitiker och toppolitiker, RFSLs vice ordförande och andra ikoner inom HBTQ-Sverige höll tal på invigningen. I Vilnius har ett 50-tal riksdagsparlamentariker lämnat in protester mot att det ens får hållas ett Baltic Pride, trots att det äger rum bakom stängda dörrar. För några timmar sedan kom budet om att paraden i Vilnius, som för övrigt bara fått tillstånd att vara några hundra meter längs en central gata, blir inställd på grund av motstånd och säkerhetsrisk. Det anses alltså inte säkert nog att gå där, då det finns så många motdemonstranter som vill oss, vanliga människor, illa. Det är svårt att fatta.

Tidigare i år röstades ett lagförslag igenom i Litauen, som rakt ut sa att det var förbjudet att tala positivt om HBT och annat osunt som t.ex. flersamhet, för barn och unga som skulle ta skada av sådant. Efter stark kritik från bland annat EU skrevs lagen om till att förbjuda positivt tal om osunda relationer som gick emot traditionella familjevärderingar. Samma sak, andra ord.

Så jag sitter här i Sverige, den fejkade trygghetens land, och är orolig för att komma till Litauen, där de öppet avskyr sådana som exempelvis mig. Så är det minsann inte i Sverige, tänker många, och nej , det är det inte, men det är inte så himla mycket bättre här heller. För tio år sedan begicks massor av hatbrott mot homosexuella, flera mord, och trakasserier mot transpersoner är vardagsmat för de flesta av oss. Att gå emot föreställningar om hur kön och genus SKA VARA, är inte ett dugg okej i Sverige idag. Men vi låtsas som det. Och klagar på andra, som är öppna med sin fientlighet.

Hur som ser jag fram emot detta, med någorlunda rädsla, för det är viktigt. Det är så en kan vara med om förändring, genom att visa upp sig och säga att här är vi, och herregud fatta någon gång att vi är här för att stanna precis som ni, vi är alla människor.

Våga tänka och se att det är inte farligt att vara HBTQ, men det är farligt att vara hatisk.

 

 


Unisex evolution!


För ett par veckor sedan fick jag hem ett paket på posten. Det var från Frankreich, brev och blandband på CD från en bekant. Mycket underhållande och givande. Bland annat var där en låt med uppmaningen "unisex evolution", somär den bästa beskrivningen av utopi jag hört på länge. Halleluja moment.

Är också på krigsstigen mot baktus och bacillus. Efter tio dagar med feber och fluss och orkeslöshet, följde ett par av öronvärk och förvisso lite mindre, men ändock, orkeslöshet. Två veckor totalsjuk. Det är helt enkelt inte okej.
Nu har jag tre seminarier och en hemtenta på nacken, samtidigt som studierna ska fortsätta i samma takt. Varför görs det nästintill omöjligt att vara sjuk?
Mitt i sjukan var det påsk och färden styrdes till Finland och Helsinki. Kunde inte motstå detta, då det äntligen blev av efter nästan två års tal. Svårt att få till gemensam tid som passar alla, när saker som studier ställer till det. Det blev återträff med ett gäng svenskar och finnar från tiden på Island, och det var mycket trevligt. Helsinki är en speciell stad. Breda gator, var min största förvåning. Samt

Två veckor kvar till Norrpan Pride. Mycket att göra även där, och jag ser så sjukt mycket fram emot festivalen! Så grymt det kommer bli, ja, jag säger då det. Fullspäckat program från morgon till kväll fredag-söndag, med en färgsprakande inledningsdag och fyrverkeriartad avslutningsfest på lördagnatt.
Halleluja moments delüxe utlovas.

Innan dess är det dock dags för Queer Delüxe 2, som jag mot min vilja missar till förmån för styrelsemöte med SFQ i Stockholm. Ingen rast, ingen ro, power to the people.

I övrigt funderar jag på när jag ska hinna till fantastiska Berlin, som står högt på önskelistan.

We walk among you


Lekis eller uni?

Får du en kick av att vara trångsynt?

Efter att ha skrivit färdigt hemtentamen och lämnat partnern på stationen vaknade jag upp och insåg att det finns en verklighet, som jag inte hade planerat. Det var värst.

Var på en långpromenad idag, längs Stångån och upp till slussarna. Det är fint där. Ett gäng öar i ån som tydligen kallas Hawaii. Haha. Vad kul.

Efter ett oerhört långt och dyrt samtal med min kära Mor har jag lärt mig att när en blir förolämpad som människa här på jorden, ska en inte ta illa vid sig och visa det genom aggressivitet eller skälla tillbaka eller liknande, utan en ska lugnt och sakligt säga att nu blev jag ledsen och det är inte bra att bete sig på det här sättet. För så gör de på förskolan och där funkar det. Varför går inte jag på lekis längre?

Look inside, look inside your tiny mind, then look a bit harder
Cause we're so uninspired, so sick and tired, of all the hatred you harbour

Skövde om natten..

Drömde häromnatten att jag åkt till Skövde. Det hela var ytterst hiskeligt, inte bara på grund av staden, men ack så häftig jag var! Jag hade nämligen farit dit på min kromglänsande sparkcykel. I drömmen var jag bara plötsligt framme, inne på en matbutik och åkte snabbt och smidigt ut genom de automatiska dörrarna. På ett torg stötte jag genast ihop med en person jag inte gillade, varpå jag stannade, glodde och gjorde miner, för att sedan göra en imponerande kickstart och svänga vidare i en vid båge över torget. Där träffade jag på en person jag uppenbarligen gillade, och stod posande liksom en moppesnubbe i åttan. Snart föll hon för min oöverträffliga coolhet och vi åkte på fest.

Hej och hå, hej och hå. Drömmen igenom minns jag en stark känsla av tvekan över min egna coolhet, hallå, jag åkte SPARKCYKEL! Vilket betyder att mitt oerhörda intellekt lyser igenom även i de mest absurda av drömvärldar.

 

Nu är det hemtenta som gäller. Sista handen där nu. Vilket betyder en sida eller så. Sedan, sedan, är det dags för helhjärtat umgänge med min löövbäjjby Jacks.


Likt en blomma söker ljus

Måndagar är min genusfria dag. Då är det bara språk som gäller. Det känns helt rätt.

Språkforskningen säger att dialekter började uppstå i ett bredare distrikt i samband med att socknarna upprättades. Då bands flera gårdar samman via den gemensamma kyrkan, och likt det värsta kotteri uppstod gemensamma normer. Folk började tala likartat i socknen. Sedan växte socknarna och dialekterna blev unisona (nåja) i större områden, allt beroende på kyrkorna. Alltså kan en säga att det är vetenskapligt bevisat att ´gud` skapat variationerna i det svenska språkbruket.

 

Förra helgen spenderades i hufvudsta’n med förbundsstyrelsemöte. Det är trevligt, börjar digga möten. (ß vuxenpoäng?) Det bästa med dessa möten är de stunder på rasterna när en tysk och en tysklärare talar detta språk. Mysipysi!

Innan hemresa satt jag på centralen med Karin, som visade sig bra att ha även utanför rollen som mötespresidie. Det var fullproppat med folk och väskor på alla sittplatser, men när Karin kommer är det bäst att flytta sig – bereden väg för herran – om du vill ha livet i behåll. Lätt överdrivet, men sitta fick en i alla fall.

Denna helg har spenderats inomhus. Hemtenta-kris. Har inte lyckats bli färdig, som genom ett mirakel, vilket jag hoppats på. Jag säger som jag alltid gjort sedan jag kunnat tala och tänka:

 

Varför tro när en kan veta?


Nu börjar strax en ny pluggvecka. Har ny lärare, kommen från Stockholms uni. Det märks, redan imorgon inför vi storstadsfasoner som deltagarledda seminarium. Stor del av kurslitten ligger på nätet och vad är dessa läsplattor det talas om att alla i Stockholm har?

Nej, hujedamig. Slösa lite på miljön och ge mig böcker.


RSS 2.0