Pridé?
Nu är det slut...
Pride är över, och det är jädrigt skönt. Det var inte alls särskilt underhållande i år, inte för min del i alla fall. Dock var det asgött att träffa alla kompisar där uppe, tänk vad många queers en känner ändå. Jag bodde hos Sofia-Chillen på Kungsholmen, det var längesedan vi sågs. Vad kan det vara.. Ett halvår någonting? Sofias andra hälft Natalie var också där, och hon fick helt klart godkänt som partnerval. Med guldstjärna i kanten.
Sen var det nittiotalsafton i Pridéparken, som jag sett fram emot länge. Det var Pandora, Haddaway, E-Type med flera, och det var fett gött.
Lördag betydde jobb. Jag var paradvakt. Först hittade jag inte dit jag skulle. Blev lurad på fel buss och fick åka runt ett par varv på Östermalm, varpå jag blev försenad. Sedan hittade jag inte det jädra uppsamlingsstället som inet alls låg vid Humlegården utan två kilometer bakom, varpå jag blev kraftigt försenad. I Humlegården mötte jag en minst lika förvirrad FI-are som skulle checka in, varpå vi slog följe. (Sen skulle vi inte till samma ställe i alla fall..) Så vaktade jag hela dagen, jag hatar paradpublik, men det var värt ändå bara för att Eva Röse kom fram till oss och frågade lite grejer om Paraden. Med sig hade hon en asgullig BÄBIS.
Träffade Oscar efteråt och hängde ett tag, sen mötte jag Jens m.fl. och efter det Alice m.fl. Sen dissade jag allt vad fest heter och åkte till Nynäs i ren ångest över vad djävligt livet kan vara när det förflutna tränger sig på (fem år senare).
På söndagen var det återträff med Tranny Camp, fett värt.
Alla som var där verkar så nöjda och glada att en blir rörd. Staten borde finansiera projektet bara för att få gladare medborgare. Eller undersåtar, som det väl heter under en högerregim.
Jag hoppas verkligen på läger nästa år igen. Det behövs.
Sen blev det Nynäs igen och här sitter jag även nu. Det är ju fan att vissa människor har ett jobb och inte umgås med mig dygnet runt. Hallå, liksom. Sympati, tack! Närå, det är bra.
I måndags åkte jag förövrigt på sightseeing till Handen. The hand. Det sög.
Pride är över, och det är jädrigt skönt. Det var inte alls särskilt underhållande i år, inte för min del i alla fall. Dock var det asgött att träffa alla kompisar där uppe, tänk vad många queers en känner ändå. Jag bodde hos Sofia-Chillen på Kungsholmen, det var längesedan vi sågs. Vad kan det vara.. Ett halvår någonting? Sofias andra hälft Natalie var också där, och hon fick helt klart godkänt som partnerval. Med guldstjärna i kanten.
Sen var det nittiotalsafton i Pridéparken, som jag sett fram emot länge. Det var Pandora, Haddaway, E-Type med flera, och det var fett gött.
Lördag betydde jobb. Jag var paradvakt. Först hittade jag inte dit jag skulle. Blev lurad på fel buss och fick åka runt ett par varv på Östermalm, varpå jag blev försenad. Sedan hittade jag inte det jädra uppsamlingsstället som inet alls låg vid Humlegården utan två kilometer bakom, varpå jag blev kraftigt försenad. I Humlegården mötte jag en minst lika förvirrad FI-are som skulle checka in, varpå vi slog följe. (Sen skulle vi inte till samma ställe i alla fall..) Så vaktade jag hela dagen, jag hatar paradpublik, men det var värt ändå bara för att Eva Röse kom fram till oss och frågade lite grejer om Paraden. Med sig hade hon en asgullig BÄBIS.
Träffade Oscar efteråt och hängde ett tag, sen mötte jag Jens m.fl. och efter det Alice m.fl. Sen dissade jag allt vad fest heter och åkte till Nynäs i ren ångest över vad djävligt livet kan vara när det förflutna tränger sig på (fem år senare).
På söndagen var det återträff med Tranny Camp, fett värt.
Alla som var där verkar så nöjda och glada att en blir rörd. Staten borde finansiera projektet bara för att få gladare medborgare. Eller undersåtar, som det väl heter under en högerregim.
Jag hoppas verkligen på läger nästa år igen. Det behövs.
Sen blev det Nynäs igen och här sitter jag även nu. Det är ju fan att vissa människor har ett jobb och inte umgås med mig dygnet runt. Hallå, liksom. Sympati, tack! Närå, det är bra.
I måndags åkte jag förövrigt på sightseeing till Handen. The hand. Det sög.
Nu ska jag promenera till klipporna vid havet. Det är mys. Skräck, mys, vånda, döden, ro och stillhet. Och fint.
Kommentarer
Postat av: Zip
Det är klart de är alltid roligt att träffa de som accepterar en till 110% plus får en att skrata konstant. Hoppas också på ett läger nästa år, eller varför inte ett par läger.
Trackback
