Lex Delüxe

Här sitter jag och känner av att igår var det full rulle. Schlagerfinalen, och Tyskland körde på sitt gamla vinnarkoncept. Det vill säga artistnamn som är ett fruntimmers-förnamn, och så vinner de. Nicole, nu Lena. Halleluja, vilken satellit. Jag blev alldeles begeistrad. Det kan ha förekommit visst inflytande från sällskapet, och jag tror att mitt liv som bicurious är i gång på allvar. Eller att jag trotsar mina rädslor, farhågor och absolut sanningsbaserade fördomar och krossar barriären: gaysvängen, here I come! Again. Entré görs bäst genom att från början ta plats med bortförklarat våld via en radikal buggning.

Annars är det jag och uppsatsen på heltid. Vi kommer inte helt överens och ska kanske göra slut innan det börjat på riktigt, men för att se om vi kan undvika en separation ska vi på parterapi hos min handledare. Angående högre studier är min ambivalenta åsikt: Rädde sig den som kan.

Imorgon åker jag till Skavsta för att ta flyget till Riga. Därifrån buss till Vilnius, Litauen. Det är dags för Baltic Pride, och tillsammans med två andra representerar jag SFQ där. För två helger sedan var det Norrköping Pride, med skoj och allvar offentligt för allmänheten. Kommunpolitiker och toppolitiker, RFSLs vice ordförande och andra ikoner inom HBTQ-Sverige höll tal på invigningen. I Vilnius har ett 50-tal riksdagsparlamentariker lämnat in protester mot att det ens får hållas ett Baltic Pride, trots att det äger rum bakom stängda dörrar. För några timmar sedan kom budet om att paraden i Vilnius, som för övrigt bara fått tillstånd att vara några hundra meter längs en central gata, blir inställd på grund av motstånd och säkerhetsrisk. Det anses alltså inte säkert nog att gå där, då det finns så många motdemonstranter som vill oss, vanliga människor, illa. Det är svårt att fatta.

Tidigare i år röstades ett lagförslag igenom i Litauen, som rakt ut sa att det var förbjudet att tala positivt om HBT och annat osunt som t.ex. flersamhet, för barn och unga som skulle ta skada av sådant. Efter stark kritik från bland annat EU skrevs lagen om till att förbjuda positivt tal om osunda relationer som gick emot traditionella familjevärderingar. Samma sak, andra ord.

Så jag sitter här i Sverige, den fejkade trygghetens land, och är orolig för att komma till Litauen, där de öppet avskyr sådana som exempelvis mig. Så är det minsann inte i Sverige, tänker många, och nej , det är det inte, men det är inte så himla mycket bättre här heller. För tio år sedan begicks massor av hatbrott mot homosexuella, flera mord, och trakasserier mot transpersoner är vardagsmat för de flesta av oss. Att gå emot föreställningar om hur kön och genus SKA VARA, är inte ett dugg okej i Sverige idag. Men vi låtsas som det. Och klagar på andra, som är öppna med sin fientlighet.

Hur som ser jag fram emot detta, med någorlunda rädsla, för det är viktigt. Det är så en kan vara med om förändring, genom att visa upp sig och säga att här är vi, och herregud fatta någon gång att vi är här för att stanna precis som ni, vi är alla människor.

Våga tänka och se att det är inte farligt att vara HBTQ, men det är farligt att vara hatisk.