Noch einmal!
Då var det igång igen, universitetet. Det känns bra, faktiskt, om än väldigt stressigt. Hur ska en hinna läsa trehundra sidor på två dagar? Speciellt som den mesta litteraturen på universitet är skriven med ett så fjompigt språk att det är genant, för att författarna ska visa sig utbildade och kunniga istället för att det ska vara möjligt att förstå vad de faktiskt skriver. Påminner mig om afasi och frustrationen i att inte få ur sig det en vill ha sagt, eller tvärtemot snarare, frustrationen i att använda överdrivet många (svåra) ord och meningar istället för att bara säga det rakt ut.
Ja, jag säger då det. Ska jag skriva studielitteratur någon gång, då ska den gå att läsa!
WOW..
Var nere på Way Out West i Gbg. Först hängde jag med Ellioth ett par dagar, vilken dock snabbt döptes om till det mer passande (?!!) Ulla-Lott. Sen hängde jag med Marja, som jobbade på samma pass som mig. Vi var förstås volontärer, hela bunten.
Såg endast en konsert på fredagen, Robyn, vilket var så fett djävla grymt att jag inte ville se något mer. Hon ÄGDE!
Under lördagen skulle vi jobba, nattpass tretton timmar, så missade allt gött dessvärre.
Hängde med Rolf, Jens, och massa andra bekanta under Gbg-vistelsen också. Det var sköjj att ses, blir ju inte så ofta när alla bor spridda över riket.
Släkt
Innan det var jag i Närke på visit. Det var hiskeligt trevligt. Jag brukar alltid klaga på min bristande släktkontakt, men nu fick jag så jag teg! Efter att ha farit på guidad visning i området där morfars släkt kommer ifrån, sett husen gammelfarmor och gammelfarfar föddes i, höra historier om alla möjliga spännande människor och levnadsöden (bland annat om den som först skaffade mitt fantastiska efternamn, som härstammar från den bygden), samt sett gravstenen efter morfars mormors farmor åkte vi hem igen, där jag iklädd min gammelmorfars byxor och mormors tröja kände mig mer släktig än någonsin. Dock träffade vi inte på någon levande släkting, utom oss själva förstås, men det gjorde inget.
Övrigt
Håller även på att flyttpacka, så här är rörigare än någonsin förr. Det känns oerhört stressigt. Men ändå, liksom, SKITBRA. Nu är det däremot genusvetenskap som står på schemat, och snart är det dags för seminarium. Ska bli mycket spännande!
Pridé?
Nu är det slut...
Pride är över, och det är jädrigt skönt. Det var inte alls särskilt underhållande i år, inte för min del i alla fall. Dock var det asgött att träffa alla kompisar där uppe, tänk vad många queers en känner ändå. Jag bodde hos Sofia-Chillen på Kungsholmen, det var längesedan vi sågs. Vad kan det vara.. Ett halvår någonting? Sofias andra hälft Natalie var också där, och hon fick helt klart godkänt som partnerval. Med guldstjärna i kanten.
Sen var det nittiotalsafton i Pridéparken, som jag sett fram emot länge. Det var Pandora, Haddaway, E-Type med flera, och det var fett gött.
Lördag betydde jobb. Jag var paradvakt. Först hittade jag inte dit jag skulle. Blev lurad på fel buss och fick åka runt ett par varv på Östermalm, varpå jag blev försenad. Sedan hittade jag inte det jädra uppsamlingsstället som inet alls låg vid Humlegården utan två kilometer bakom, varpå jag blev kraftigt försenad. I Humlegården mötte jag en minst lika förvirrad FI-are som skulle checka in, varpå vi slog följe. (Sen skulle vi inte till samma ställe i alla fall..) Så vaktade jag hela dagen, jag hatar paradpublik, men det var värt ändå bara för att Eva Röse kom fram till oss och frågade lite grejer om Paraden. Med sig hade hon en asgullig BÄBIS.
Träffade Oscar efteråt och hängde ett tag, sen mötte jag Jens m.fl. och efter det Alice m.fl. Sen dissade jag allt vad fest heter och åkte till Nynäs i ren ångest över vad djävligt livet kan vara när det förflutna tränger sig på (fem år senare).
På söndagen var det återträff med Tranny Camp, fett värt.
Alla som var där verkar så nöjda och glada att en blir rörd. Staten borde finansiera projektet bara för att få gladare medborgare. Eller undersåtar, som det väl heter under en högerregim.
Jag hoppas verkligen på läger nästa år igen. Det behövs.
Sen blev det Nynäs igen och här sitter jag även nu. Det är ju fan att vissa människor har ett jobb och inte umgås med mig dygnet runt. Hallå, liksom. Sympati, tack! Närå, det är bra.
I måndags åkte jag förövrigt på sightseeing till Handen. The hand. Det sög.
Pride är över, och det är jädrigt skönt. Det var inte alls särskilt underhållande i år, inte för min del i alla fall. Dock var det asgött att träffa alla kompisar där uppe, tänk vad många queers en känner ändå. Jag bodde hos Sofia-Chillen på Kungsholmen, det var längesedan vi sågs. Vad kan det vara.. Ett halvår någonting? Sofias andra hälft Natalie var också där, och hon fick helt klart godkänt som partnerval. Med guldstjärna i kanten.
Sen var det nittiotalsafton i Pridéparken, som jag sett fram emot länge. Det var Pandora, Haddaway, E-Type med flera, och det var fett gött.
Lördag betydde jobb. Jag var paradvakt. Först hittade jag inte dit jag skulle. Blev lurad på fel buss och fick åka runt ett par varv på Östermalm, varpå jag blev försenad. Sedan hittade jag inte det jädra uppsamlingsstället som inet alls låg vid Humlegården utan två kilometer bakom, varpå jag blev kraftigt försenad. I Humlegården mötte jag en minst lika förvirrad FI-are som skulle checka in, varpå vi slog följe. (Sen skulle vi inte till samma ställe i alla fall..) Så vaktade jag hela dagen, jag hatar paradpublik, men det var värt ändå bara för att Eva Röse kom fram till oss och frågade lite grejer om Paraden. Med sig hade hon en asgullig BÄBIS.
Träffade Oscar efteråt och hängde ett tag, sen mötte jag Jens m.fl. och efter det Alice m.fl. Sen dissade jag allt vad fest heter och åkte till Nynäs i ren ångest över vad djävligt livet kan vara när det förflutna tränger sig på (fem år senare).
På söndagen var det återträff med Tranny Camp, fett värt.
Alla som var där verkar så nöjda och glada att en blir rörd. Staten borde finansiera projektet bara för att få gladare medborgare. Eller undersåtar, som det väl heter under en högerregim.
Jag hoppas verkligen på läger nästa år igen. Det behövs.
Sen blev det Nynäs igen och här sitter jag även nu. Det är ju fan att vissa människor har ett jobb och inte umgås med mig dygnet runt. Hallå, liksom. Sympati, tack! Närå, det är bra.
I måndags åkte jag förövrigt på sightseeing till Handen. The hand. Det sög.
Nu ska jag promenera till klipporna vid havet. Det är mys. Skräck, mys, vånda, döden, ro och stillhet. Och fint.
