Att vara, eller ickevara.

Livet lunkar på i sakta mak, ingenting händer och allt möjligt händer. En kompis snackar outtömligt om varande, att vara, och jag kontrar med det spännande fenomenet ickevarande. Som för övrigt är mycket vanligt bland såna som mig, som jag brukar benämna mig och diverse gelikar.
Det ska bli ett kapitel i min nya bok som jag håller på med, tänker jag. Vi får se.

Var på loppisen i Folkets park idag. Var på jakt efter SNES-spel, och bland tjugo stånd med barnkläder, porslig, glas, böcker och gammalt grejs hittade jag tre stycken, men oturligt nog inget som föll mig i smaken. Däremot blev det lite annat: böcker, miniglas och muffinsformar i silikon. (De var nya!)

För övrigt borde all läsa "Jehåvasjäveln", en mycket bra bok som bekräftar en hel del och framförallt sätter läsaren in i en mycket ovanlig och för de allra flesta totalt okänd värld. Läs den.

Fick även tag i en bekant som varit "försvunnen" på sistone, det var bra. Ska träffa några gamla kompisar från Närke i helgen också, när det är dags för det årliga syskonen Björsmo-kalaset. Ska bli superkul!

Mindre kul är den nya garderoben jag flyttat in i. Varför, frågar jag mig, och finner genast svaret. I den kontext jag nu befinner mig får sådana som jag inte plats. Rasism, sexism, homofobu och ålderism serverat på fat - jag vill inte "komma ut". Men det är ju så det är ute i världen, på många ställen men som tur är inte alla. Jobbigt är att komma ut ur queerhängsbubblan och se det. Men det kommer förändras, och i någon framtid blir det lättare för oss att finnas och svårare för andra att gömma sig bakom normativitet och rädsla. Mitt mål är att kunna säga som Judith Butler angående att kooperera med oerhört normativa människor/samfund: "I have no fear."

Läste lite i Maria-Pia Boethius och Maria Lindhgrens APM. Ett antipatriarkalt manifest som helt och hållet bygger på mailkonversation dessa två emellan. Intressant och jordnära, för att vara en sådan bok. Påminner rätt mycket om Linda Skugge på något vänster. Skall utforskas vidare.

Imöra åker Jackson till Amerikat. Huvaligen. Hör Julia Ceasar sjunga i mitt huvud, men det hjälper föga. Längtar tills om en månad, när jag ska bli skjutsad vartän jag pekar. Likt en överhöghet som inte kan göra något själv. Så ska jag behandlas!

Annars är det mest jobba som händer, samt snart Queertopia, Sthlm Pride och sedan en efterlängtad återträff i Frankrike och Köpenhamn på det. Fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0