Liebe ucke!
Så var helgen över, men det spelar ingen roll. Här är det lördag hela veckan. Vem följer något så normativt som veckodagar?
Har spenderat helgen med semester tillsammans med Jackie på den fantastiska ön Gotland. Lekte med Esther och co, gick omkring i Visby (dock inte utanför medeltidsdelen, skulle aldrig sätta min fot på ett icke-fabulöst ställe som UTANFÖR MJOREHN! Hehe) och hade snöbrottning i botaniska.
Hade komponerat en visa till Esther som framfördes med fantastiskt uckekomp. Jag har funnit ett instrument som är av lagom storlek för mig, ucken. Liebe.
Vi hade sedan allsång ur uckeboken, varpå hälften av sällskapet flydde för livet och resten gol sig hesa till fantastiska låtar som Trettiofyran och Rockin’ all over the World. Mystiskt nog hade en i sällskapet en hiskelig fobi för det fantastiska stycket Sån’t är livet, varför den endast ljöd två-tre gånger.
Nästa helg blir det jobbäh, Hnana kommer till mig med penseln i högsta hugg. Art project Queer Pics sätts i verket. Sen blir det utställning. Fett.
Håller även på att mentalt förbereda mig för ett mastodontprojekt a’la tegelsten. Lär ta år och dagar. Men hallå. Fint folk skjuter B-uppsatsen åt sidan och börjar forska direkt.
Nu är det dags för rapportsammanställning… Snarksnark.
Plötsligt känner jag för att citera Nanne Grönwall:
Många karlar, lite tid. Jag får paniiiiik.
MOAHAHAHAHA!
